Hej pa er alla! Sitter här och är lite latt klibbig sa har pa morgonkvisten. I morse vaknade jag och Per kvart i sex av ett mystiskt ljud. Det började häromkvällen, vi skulle precis släcka och somna när det lät som att nagon försokte krafsa sig in vid dörren. Jag blev sa klart ganska rädd, och jag tror faktiskt att Per blev det ocksa, men det försökte han inte visa. Det tystnade efter ett tag, och sedan hördes ett springande ljud i var aircondition istället, det känndes ju inte direkt bättre...hmm.. det var inte lätt att somna den kvällen. Sedan har vi inte hört ljudet pa nagon natt förrän nu pa morgonen, samma ljud vid dörren och sedan igenom ventilationstrumman. Sedan hörde vi det lite var stans uppe i vart tak och sedan i väggen bakom oss, och sa kom det lite piptjut.. sa jag antar att det ar ett par rattor som bor i var 4 stjärniga bungalow. Vi gick faktistkt upp till receptionen nu pa morgonen, och de sa att de hade en "maskin" som kunde fa ut dem.. säkert tänker jag da, de luras säkert pa samma satt som jag blev lurad pa bali med luftförbättringsspraz mot de megastora kackerlackorna...hmmm, vi far se hur det gar.

Just nu har vi inga bilder att lägga in, men det kommer kanske i kväll.

Sedan vill jag ocksa försöka förmedla den otäcka känslan som innfinner sig ibland när man är här nere och börjar fundera.. Genom hela vart hotellomrade gar det sma stigar, jättemysiga, men i nästan varje hörn, star en liten skylt, "tsunami evakuation route" och pa kvällarna kan man se par eller sma familjer som star nere vid stranden och sänder iväg sma brinnande lyktor upp emot himlen. Plötsligt blir det sa patagligt vad som hände här för 4 ars sedan och hur nagon i var dal överhuvudtaget kan ha överlevt. Alla hotell i varan vik ligger nämligen ungefar 20-30 meter ner mot havet och har da en valdigt brant sluttning upp mot vägen..

Ja ja, det här inlägget började ju inte sa positivt och trevligt, men denna känsla vill jag ända dela med mig av.

Nu över till badfreaket Tova, hon har redan badat sönder ett par armpuffar, sa nu blir det till att leta reda pa nya. Per var inne i stan igarkvall för att inskaffa nya och hittade ett par, men nar vi skulle blasa upp dem, var ju en givetvis trasig, sa vi far väl se hur var lilla badmadame tar det idag, att hon inte kan hoppa och studsa som hon vill. Tova har hittat en liten kompis fran Stockholm pa 3,5 ar, men saknar ända framförallt Ella därhemma. Men hon "ringer" även till Mans och Alina och berättar att hon "badar och pusslar".

Nu blir det dags att ga ner att bada. Idag är första dagen vi kom upp tidigt, tack vare rattan, annars har vi fatt vacka Tova vid 9 varje morgon, trots att hon lägger sig i normal tid pa kvallen. Idag har vi ocksa lyckats att knipa till oss tva solstolar jämte barnsektionen i poolen, det brukar vara kamp mellan oss barnfamiljer och alla pensionärer annars, som troligtvis ställer klockan pa ringning för att lagga ut sina handdukar och gar säkert sedan och lagger sig igen.

Kram pa er alla! Fran Linda